lördag 22 september 2012

Rörlighetsträning


Definitionen för rörlighet kan beskrivas som förmågan till rörelseutslag i en eller flera leder. En individs rörlighet kan begränsas av olika komponenter, som t.ex. skelettstrukturer, muskler, senor, ledkapslar, ligament, fett och hud. Den största begränsningen av rörlighet utgörs dock av musklerna.

När man har ägnat sig åt träning som belastar muskeln, framförallt excentriskt belastande arbete, drar musklerna ihop sig. Den muskel som har varit aktiv blir alltså kortare efter aktiviteten. Fortsätter man att träna blir musklerna kortare och kortare och på så sätt också stelare och stelare. Skulle man utelämna rörlighetsträningen, skulle kroppen bara bli såpass rörlig som de övningar man tränar kräver. Dessutom skulle då kroppen bli mer utsatt för skador.

Alltså behövs rörlighetsträning för att bibehålla eller öka en rörlighet i samband med fysisk aktivitet eller för att öka rörligheten. Rörlighetsträningens effekter är minskad skaderisk, ökat välbefinnade, förbättrade idrottsprestationer eller en mer hälsosam hållning. Inom vissa idrotter ställs det dessutom väldigt höga krav på rörlighet, som inom t.ex. gymnastik och konståkning. För att öka sin rörlighet krävs att man tränar rörlighet före och efter varje träningspass.
Ovan bild ser ni en bra rörlighetsrunda, innan och efter simträning. 

Innan träning: Dynamisk stretching = 
Aktiv dynamisk rörlighetsträning innebär att man aktiverar agonisten alternativt synergisterna långsamt vid en rörelse för att töja ut rörelsens antagonist-/er. Vill man t.ex. töja bröstmuskulaturen, för man armarna bakåt och åt sidan genom att kontrahera skulderbladsmuskulaturen (rörelsens synergister) och håller kvar där i ca 2 sekunder.

Efter träning: Statisk stretching = 
Vid statisk rörlighetsträning använder man sig inte av yttre krafter för att nå en muskels ytterläge, utan istället av rörelsens agonist eller synergister. Att stå på ett ben och stretcha lårets framsida genom att dra upp hälen mot rumpan, är ett exempel på statisk rörlighetsträning. I detta läge håller du sedan i 10-20 sekunder och upprepar två gånger till. Här tar alltså hjälp av rörelsens agonist som i detta fall är baksida lår, till skillnad från passiv statisk rörlighetsträning, där man tar hjälp av armarna. En nackdel med aktiv stretching är att du inte får största möjliga rörelseutslag i muskulaturen och att denna stretchingform inte leder till någon nämnvärt ökad plasticitet. En fördel är att man får en bättre muskelstyrka i rörelsernas ytterlägen genom att aktivera rörelsens agonist/synergister.

Kom ihåg: dynamisk rörlighetsträning före ett träningspass, statisk rörlighetsträning efter!

2 kommentarer:

  1. Hej! Jag har en uppgift i skolan där jag ska kolla om rörlighet är ärftligt... Är detta något som du skulle kunna svara på om det är och varför?
    Hittar verkligen ingenting...

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag är ingen expert och du bör hänvisa till en källa vid skolarbete. Jag föreslår att du söker i vetenskapliga artiklar, kolla t ex via google scholar, http://scholar.google.se/scholar?hl=sv&as_sdt=0&as_ylo=2012&q=r%C3%B6rlighet+%C3%A4rftligt

    Mvh Ludde

    SvaraRadera