Att nå toppen inom idrotten är inte alltid en dans på rosor. Vägen är kantad av blod, svett och tårar. Och att hålla balansen mellan det positiva med en elitsatsning och det negativa i form av stress och ångest kan vara svårt svår. Riksidrottsförbundets elitidrottavdelning bjöd in förbundskaptener och landslagsledare till en dag på Bosön om hur man både når och mår toppen.
– Emotionella störningar kan vara ett hinder för att nå toppen och de finns i den yttersta idrottseliten, säger Andreas Claeson, forskare och mental rådgivare, och en av föreläsarna under dagen som föreläser under ämnet ”ångest i idrotten?”.
Idrotten speglar samhället och det är inte ovanligt med till exempel depressioner, ätstörningar eller social fobi inom idrotten. Idrottsrelaterad oro är också vanligt eftersom många idrottare under sina elitsatsningar måste brottas med press som gäller resultat, skador, ekonomi, prestationsångest, föräldrar och tränare.
Ju bättre rustad idrottaren är för att klara av sin oro desto mindre är sannolikheten att må dåligt under sin elitsatsning. Ett av flera förbund som satsar mycket på sina aktivas mentala hälsa är Svenska Simförbundet.
– Josefine Askegården drog igång Utmanarsatsningen för några år sedan, som är en satsning på unga simhoppstalanger för att rusta dem mentalt inför en elitsatsning, berättar Sofia Garametsos, som sedan 2009 övertagit ansvaret för Utmanarna tillsammans med kollegan Hedvig Ekblom.
Redan när simhoppstalanger upptäcks i tidiga tonåren får föreningarna anmäla hopparen till Utmanarsatsningen. Om Sofia Garametsos och Hedvig Ekblom, i samråd med hemmatränaren, anser att de är mogna och har viljan att satsa på simhopp väljs de ut och får delta på två teoriläger om året där de får en djupare förståelse för vad satsning kan innebära och hur de ska hantera den. Bland annat i kunskap i målsättningsarbete, träningsutvärdering och tävlingsutvärdering, kostkunskap och mycket annat.
Ett läger eller en tävling ligger utomlands så att de unga tonåringarna får se hur hårt andra i deras ålder tränar och hur mycket som krävs för att lyckas internationellt. Och för att bli inspirerade.
– Vi vill att de ska reflektera över hur de mår och hur tävlingar känns, att det ska vara kul att satsa hårt men att få ihop sin satsning med livet, säger Sofia Garametsos.
Utmanarsatsningen är en enklare, och lekfullare, variant av vad junior- och seniorlandslagen har att tillgå. De äldre simhopparna har möjlighet att få hjälp med kost, mentala rådgivare och har en grupp av coacher som finns till hands. Att stå i rampljuset fem meter upp i luften när allt står stilla handlar om mer än att bara göra ett perfekt hopp. Det krävs nerver av stål.
– Simhopp är att våga köra fastän det känns läskigt, och den mod-faktorn kan sätta stopp för många fysiska talanger, berättar Sofia Garametsos.
Hon lyfter fram föreläsningen om kost och idrottshälsa som av Anna Melin, doktorand vid Köpenhamns Universitet i Danmark, höll på Bosön. Föreläsningen fokuserade på risker med för låg energitillgång, oavsett om man som elitaktiv har en ätstörning eller inte.
– Vi har redan en bra dialog med våra hoppare, men den här föreläsningen ska jag försöka få på hemmaplan också. Annars är utmaningen att höja lägstanivån i kunskaper om välmående ute i landet. Är du redan på elitnivå har du oftast lättare att få hjälp än om du är tävlingsaktiv på en lägre nivå, där kan vi göra mer skillnad, säger Sofia Garametsos.
– Emotionella störningar kan vara ett hinder för att nå toppen och de finns i den yttersta idrottseliten, säger Andreas Claeson, forskare och mental rådgivare, och en av föreläsarna under dagen som föreläser under ämnet ”ångest i idrotten?”.
Idrotten speglar samhället och det är inte ovanligt med till exempel depressioner, ätstörningar eller social fobi inom idrotten. Idrottsrelaterad oro är också vanligt eftersom många idrottare under sina elitsatsningar måste brottas med press som gäller resultat, skador, ekonomi, prestationsångest, föräldrar och tränare.
Ju bättre rustad idrottaren är för att klara av sin oro desto mindre är sannolikheten att må dåligt under sin elitsatsning. Ett av flera förbund som satsar mycket på sina aktivas mentala hälsa är Svenska Simförbundet.
– Josefine Askegården drog igång Utmanarsatsningen för några år sedan, som är en satsning på unga simhoppstalanger för att rusta dem mentalt inför en elitsatsning, berättar Sofia Garametsos, som sedan 2009 övertagit ansvaret för Utmanarna tillsammans med kollegan Hedvig Ekblom.
Redan när simhoppstalanger upptäcks i tidiga tonåren får föreningarna anmäla hopparen till Utmanarsatsningen. Om Sofia Garametsos och Hedvig Ekblom, i samråd med hemmatränaren, anser att de är mogna och har viljan att satsa på simhopp väljs de ut och får delta på två teoriläger om året där de får en djupare förståelse för vad satsning kan innebära och hur de ska hantera den. Bland annat i kunskap i målsättningsarbete, träningsutvärdering och tävlingsutvärdering, kostkunskap och mycket annat.
Ett läger eller en tävling ligger utomlands så att de unga tonåringarna får se hur hårt andra i deras ålder tränar och hur mycket som krävs för att lyckas internationellt. Och för att bli inspirerade.
– Vi vill att de ska reflektera över hur de mår och hur tävlingar känns, att det ska vara kul att satsa hårt men att få ihop sin satsning med livet, säger Sofia Garametsos.
Utmanarsatsningen är en enklare, och lekfullare, variant av vad junior- och seniorlandslagen har att tillgå. De äldre simhopparna har möjlighet att få hjälp med kost, mentala rådgivare och har en grupp av coacher som finns till hands. Att stå i rampljuset fem meter upp i luften när allt står stilla handlar om mer än att bara göra ett perfekt hopp. Det krävs nerver av stål.
– Simhopp är att våga köra fastän det känns läskigt, och den mod-faktorn kan sätta stopp för många fysiska talanger, berättar Sofia Garametsos.
Hon lyfter fram föreläsningen om kost och idrottshälsa som av Anna Melin, doktorand vid Köpenhamns Universitet i Danmark, höll på Bosön. Föreläsningen fokuserade på risker med för låg energitillgång, oavsett om man som elitaktiv har en ätstörning eller inte.
– Vi har redan en bra dialog med våra hoppare, men den här föreläsningen ska jag försöka få på hemmaplan också. Annars är utmaningen att höja lägstanivån i kunskaper om välmående ute i landet. Är du redan på elitnivå har du oftast lättare att få hjälp än om du är tävlingsaktiv på en lägre nivå, där kan vi göra mer skillnad, säger Sofia Garametsos.
Idrotten speglar samhället och det är inte ovanligt med till exempel depressioner, ätstörningar eller social fobi inom idrotten. Idrottsrelaterad oro är också vanligt eftersom många idrottare under sina elitsatsningar måste brottas med press som gäller resultat, skador, ekonomi, prestationsångest, föräldrar och tränare.
Ju bättre rustad idrottaren är för att klara av sin oro desto mindre är sannolikheten att må dåligt under sin elitsatsning. Ett av flera förbund som satsar mycket på sina aktivas mentala hälsa är Svenska Simförbundet.
– Josefine Askegården drog igång Utmanarsatsningen för några år sedan, som är en satsning på unga simhoppstalanger för att rusta dem mentalt inför en elitsatsning, berättar Sofia Garametsos, som sedan 2009 övertagit ansvaret för Utmanarna tillsammans med kollegan Hedvig Ekblom.
Redan när simhoppstalanger upptäcks i tidiga tonåren får föreningarna anmäla hopparen till Utmanarsatsningen. Om Sofia Garametsos och Hedvig Ekblom, i samråd med hemmatränaren, anser att de är mogna och har viljan att satsa på simhopp väljs de ut och får delta på två teoriläger om året där de får en djupare förståelse för vad satsning kan innebära och hur de ska hantera den. Bland annat i kunskap i målsättningsarbete, träningsutvärdering och tävlingsutvärdering, kostkunskap och mycket annat.
Ett läger eller en tävling ligger utomlands så att de unga tonåringarna får se hur hårt andra i deras ålder tränar och hur mycket som krävs för att lyckas internationellt. Och för att bli inspirerade.
– Vi vill att de ska reflektera över hur de mår och hur tävlingar känns, att det ska vara kul att satsa hårt men att få ihop sin satsning med livet, säger Sofia Garametsos.
Utmanarsatsningen är en enklare, och lekfullare, variant av vad junior- och seniorlandslagen har att tillgå. De äldre simhopparna har möjlighet att få hjälp med kost, mentala rådgivare och har en grupp av coacher som finns till hands. Att stå i rampljuset fem meter upp i luften när allt står stilla handlar om mer än att bara göra ett perfekt hopp. Det krävs nerver av stål.
– Simhopp är att våga köra fastän det känns läskigt, och den mod-faktorn kan sätta stopp för många fysiska talanger, berättar Sofia Garametsos.
Hon lyfter fram föreläsningen om kost och idrottshälsa som av Anna Melin, doktorand vid Köpenhamns Universitet i Danmark, höll på Bosön. Föreläsningen fokuserade på risker med för låg energitillgång, oavsett om man som elitaktiv har en ätstörning eller inte.
– Vi har redan en bra dialog med våra hoppare, men den här föreläsningen ska jag försöka få på hemmaplan också. Annars är utmaningen att höja lägstanivån i kunskaper om välmående ute i landet. Är du redan på elitnivå har du oftast lättare att få hjälp än om du är tävlingsaktiv på en lägre nivå, där kan vi göra mer skillnad, säger Sofia Garametsos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar